Idag passade vi på att rida ut medan vägarna äntligen är fria från is. Vi tog en rejäl runda med olika underlag, både asfalt och grus men även skogsvägar och gräs. Roligt hade vi!





Om ni var uppmärksamma på gårdagens bilder såg ni en liten vit fyrkant fäst på min vänsta arm. Det är julklappen från min bror - ett fodral från IZound för IPhone som enkelt fästs med kardborrband runt armen. En sådan har jag länge funderat på att införskaffa men det har inte blivit tillfälle till det. För mig som älskar att rida och träna med musik i öronen var detta den ultimata julklappen, jag funderar på att skaffa en till så att jag kan ha en på gymmet och en liggande i stallet. Funkar även utmärkt att ha under en jacka eller liknande.
Hett tips för dig som liksom jag är musiknarkoman!
Idag såg vi ut såhär:
Hjälm: CRW
Stövlar: Umbria
Ridbyxor: Pikeur
Tröja: CRW
Handskar: Roeckl
Träns: Kieffer
Benskydd: Catago
Schabrak: Lamicell
Ländtäcke: Horseware
Stigbyglar: Soft Up
Idag åkte vi som sagt med Batman till Viarp och red igenom allt det stela som har uppstått under de senaste dagarnas vila. Passet var allt som allt 45 minuter och jag hade hoppsadeln på honom för att lätt kunna variera sits och tempo. Tyvärr blir jag lätt bakåtlutad när jag försöker komma ner i den, men fokuset låg mer på Batman än på min sits under detta tillfället. Vi började som vanligt att värma upp utan större krav mer än framåtbjudning och lydnad i form av att han ska kunna göra tempväxlingar och övergångar utan alltför mycket hjälper. Galopperade fram i lätt sits och på halvlånga tyglar innan en kort paus. Därefter satte vi igång att arbeta långt och lågt med mycket sidvärtsrörelser såsom skänkelvikningar, öppnor och slutor. Varvade med mellantraver och serpentinbågar.
Vi jobbade även med övergångar mellan skritt och galopp, vilket funkade jättebra. Han kommer ihåg den biten från i höstas.
Vi fick publik en stund och jag satte genast dem i arbete med systemkameran som vi hade med oss, alltså har jag några få bilder att bjuda på ikväll. När de gick tog mamma över och trots att hon försökte blev de flesta i helt fel steg och alltså inte riktigt visbara.
Igår fick jag inte allt det där som stod överst på listan, jag fick inte några nya ridbyxor för flera tusenlappar, jag fick inga nya tävlingsset eller den där snygga jackan som jag gått och tittat på så länge. Men, som även Johanna skriver; "i stallet några kilometer härifrån står den vackraste och mest underbara varelse som jag någonsin stött på." Jag har förmånen att äga en alldeles egen häst, en bästa vän som jag älskar mer än något annat i hela universum. Jag har inte fyllt på garderoben med dyra märkessaker i år, för mig räcker det gott att jag har en hel och nu även frisk häst som möter mig travandes med öronen spetsade varje dag i hagen. Jag har gott om vänner som även de mår bra och är friska, jag har mina föräldrar som alltid ställer upp för mig, som gör det möjligt för mig att ta mig till bland annat träningar och tävlingar och jag har min pojkvän som alltid kan göra mig på gott humör.
Jag vill passa på att säga TACK till alla människor som har stöttat mig under 2012, ni har för alltid en plats i mitt hjärta.♥
Det är ju faktiskt så att sålänge jag har dig, din fina vita fjant, så har jag allting jag någonsin önskar mig. Kort och gott: All I want for Christmas is you ♥
Nu sitter jag här med släkten efter att ha proppat i oss en massa mat, gröt och choklad i olika former. Vi har öppnat våra klappar och sjungit Hej Tomtegubbar - med andra ord är julen precis som den ska vara.
Jag vill passa på att önska alla mina vänner en riktigt god jul och hoppas att ni har haft en lika bra eftermiddag och kväll som vad jag har haft.
Imorgon åker vi antagligen iväg med Batman till Viarp för att rida igenom honom i ridhuset, jag längtar redan! Nej nu ska jag vara lite social igen, ha en fortsatt bra kväll!
Som ni säkert märker har jag nu efter x antal månader fått en alldeles egen design på bloggen. Det blev en jättefin julklapp av min goa vän Madeleine Johansson, som bloggar på
http://johanssonmadeleine.blogg.se/. Ni som inte redan följer henne tycker jag ska kika in där och lägga märke till hennes målande texter, fina bilder och hennes ursöta ponny.
Jag och Madde lärde känna varandra för en herrans massa år sedan då vi red i samma grupp på fredagar i Viarp. Sedan dess har vi båda skaffat egna hästar och Madde har för tillfället rosettplockaren Mandingo, aka Diingo (
Fredriksbergs Chopin RNF 94 - Smedhults Starlight Son RNF 14). Han är en New Forest född 1990, men lika fräsch som om han varit hälften så gammal. På två år har de ridit upp till LB hoppning och dressyr, samt P80 fälttävlan. Madde har gjort ett grymt bra jobb med den ponnyn, nu ser han finare ut än någonsin!
Igår åkte vi iväg och hoppade för Jennifer. Det var inga höga hinder och inte speciellt svårt, men Batman hade mycket överskottsenergi så jag satt och log under hela lektionen i alla fall. Vi hoppade en bana bestående av en trekombination av kryss som stod längs med långsidan, bommar helt inslagna i granris och en mur till exempel.
Trots att vi inte har gjort något ordentligt på en vecka skötte han sig och var inte mer busig än att han tog bettet ett par gånger under uppvärmningen och gjorde stoooora galoppfattningar under hela passet.
Han gjorde bra ifrån sig igår och satte en helt klockren runda på ca 80 centimeter, med bra galopp, bra vägar och utmärkt avståndsbedömning.
Här kommer en söt, lite suddig mobilbild som Helen Olsson har tagit på allihopa. Gulligt värre!
Här är lite dött här på bloggen, mest för att det inte händer så ruskigt mycket just nu i mitt liv. Jag äter, sover, pluggar, mockar och spenderar min tid i olika köpcentrum för att hinna fixa julklappar till allt och alla.
De senaste dagarna har sett ut precis så, jag var på Väla med mina gamla klasskompisar och har spenderat en hel del kvalitetstid med min underbara pojkvän som finns där för mig i ur och skur. Batman har fått en veckas vila, vi har inte kunnat komma utanför stalldörren på grund av all is och slask. Imorgon har vi dock terminens sista hoppträning inplanerad, vi får hoppas att vädret tillåter att vi överhuvudtaget kommer dit.
Nu måste jag fortsätta plugga på mitt samhällsprov som jag har imorgon, see u later alligator!
Det blev ingen träning för Lotta Björe i onsdags. Min transport strejkade och tyckte att det var roligare att låsa bromsarna så att vi inte kunde rubba den en meter. Den känslan alltså, att stå med ponnyn färdig i grimskaftet, att ha laddat i flera veckor, tagit ledigt från skolan för att kunna åka iväg och sedan plötsligt få höra att vi inte kommer någonstans, den var förfärlig.
Vi ringde och skulle kolla om vi fick låna någon annan transport, och den vi fick tag i hade frusit fast så att man inte fick ner baklämmen. Jag ringde ytterligare två personer som inte svarar och då sakta började budskapet sjunka in; jag skulle inte få lov att träna för Lotta Björe. Mitt livs chans krossades. Jag satte in Batman i boxen, gick själv in i sadelkammaren och grät. Och herregud vad jag grät.
För att tortera mig själv lite mer bestämde jag mig för att ändå åka dit och kolla på gruppen som jag skulle ha varit med och hoppat i. Träningen var fenomenal, precis vad jag och Batman hade behövt. Istället satt jag i tjocka termobyxor på läktaren och frös med en kamera i handen. Men träningen och clinicen därefter gav mig mycket ändå, så jag ångrar inte ens för en sekund att jag åkte dit ändå. Lotta är mycket för harmonin i rundan, det ska vara balanserat och taktmässigt. På lägre höjder anser hon att hästarna inte ska hoppa på fart utan mer på styrka. Hon pratade även mycket om variation, både i tempo, sits och hjälper. Hästarna skulle inte öka farten bara för att man bytte till lätt sits till exempel. En väldigt lärorik kväll var det.
En annan positiv sak med den kvällen var att jag fick träffa Magdalena Regårdh (Mackie) igen, som jag knappt sett utanför tävlingsbanan sedan jag jobbade hos Henrik Lannér för två somrar sedan. Vi snackade en stund och det samtalet slutade med att vi i princip anmälde oss till hoppträningar för henne till våren. Det tror jag kommer bli jättebra verkligen, nu kan vi gärna snabbspola förbi denna vargavintern.

Mackie på sin fina före detta hingst Toppen.
Idag åkte jag och Kajsa iväg till stora Emporia i Malmö och jag fick inhandlat två julklappar, two more to go!
Mamma var snäll och tog stallet idag eftersom jag åkte direkt från skolan till Malmö. Battemannen fick vila idag.
Nu ska jag släcka lampan för ikväll, sov så gott allihopa!
Jag har varit en snäll flicka i år, för jag har redan fått en fin julklapp av tomten. Eller ja, Batman har fått en fin julklapp. Av Torns Ryttarförening. Som han själv hoppade hem.
Förutom den stora fina rosetten som vi vann igår fick vi även med oss ett fint grått dressyrschabrak från Hansbo eftersom Flädie Lantmannaaffär sponsrade klassen. Nästa gång blir det ett täcke...
Jag satt och funderade och kom på att jag inte har någonting som matchar detta schabraket vilket innebär att vi måste (hehe) åka iväg och handla ett par mörka gråa lindor!
Hej alla fina läsare!
Dagen kan, som jag redan skrivit på instagram, beskrivas med två ord och det är kaos och comeback. Vi startade som sagt en LC+ och en LB+, och var på grund av vädret lite sena på det till första klassen. Framridning och framhoppning var KAOS. Snön gjorde det omöjligt att vara ute, vilket innebar att 20 pers skrittade inne i deras minsta ridhus som för övrigt inte ens mäter 20*40m. Vidare kom man till en trång och kaotisk framhoppning. Jag blev superstressad där inne och detta satt kvar in på banan.
Vi gjorde en helt okej grundomgång, kom bra på hinderna och med en hyfsad grundgalopp. Så fort jag passerade målstolparna i fas ett har jag ingen aning om vad som hände, stressen tog greppet och jag slutade rida, slutade tänka och överlät allting till Batman, vilket omöjligt kan sluta bra. Vi rev första i omhoppningen och jag gjorde en helkonstig sväng där Batman inte ens hann uppfatta att det var just det hindret matte ville att han skulle hoppa = en vägran. Jag klappade om honom och kom på det igen. Fint över och sedan skulle jag bara ha fortsatt fem galoppsprång rakt fram längs långsidan till den sista oxern, men den glömde jag och fick göra en stor volt och sedan komma på det igen.
0+20 fel, och med detta låg jag på placering tills typ fjärde sista ryttaren eller något i den stilen, det var väldigt många som blev uteslutna, som vägrade och rev och som trillade av, funktionärerna hade att göra. Jag slutade alltså som 8 av 26, vilket inte är fy skam med 20 fel...
Här kommer dessutom på vägringen:

Helt omöjligt för honom att ta av, han är i helt fel läge.
Till nästa klass fick vi veta när banan byggdes om att mer än hälften av alla startade var strukna, vilket skapade stress igen. Funktionärerna hade noll koll och allting blev väldigt hastigt och hafsigt. Efter att jag gått banan fick jag springa bort till ridhuset för att jag skulle kunna rida fram någorlunda. Jag blev inkastad som första ryttare efter att man stukit den före mig och hann nätt och jämnt rida genom start på mina 45 sekunder. Detta var en A:0, men efter rundan före dumpade jag alla planer på att rida fort och snävt. Vi fokuserade på att komma runt fint med bra känsla. Rev hinder nummer två och fyra, men det var skitpet båda två av vad jag kan döma och vi fick ett tidsfel för överskriden maxtid och slutade därför på 9 fel. Hinderna var maxade allihopa och jag är stolt över min ponny som gjorde sin debut i 1,05. Tre stycken i kategorin blev uteslutna och en red felfritt vilket gjorde att jag fick gå in på prisutdelning och hämta en stor, blå rosett.
Idag blev det en kort men intensiv runda på fältet i den djupa snön. Vi gjorde en del sidvärtsrörelser och Batman satte några fina skänkelvikningar.
Jag lekte även med galoppombyten på raka spår och vi fick till några fina byten i vart tredje, då klappade jag om honom och travade sedan av. Han kändes fin i munnen och bra igång till Mariaträningen imorgon kväll. Jag ska be mamma/pappa att filma, det är ju alltid kul att ha!
Eftersom det inte blev något i Åsbo efteranmälde jag mig till Luciahoppet och blev uppskriven som reserv. Idag fick jag se att jag kommit med och det blir alltså en resa till Lund i helgen.
Jag taggar redan nu och hoppas för allt i världen att vädret håller sig i schack!
Jag är barnsligt kär i årets julkalender, jag känner på mig att den kommer att bli grymt bra! Jag älskar de söta spökena.
Det är något speciellt med dessa julkalendrar, det blir så mycket mer julmys på något vis. Dieselråttor och sjömansmöss är och kommer nog föralltid att vara min favoritkalender, den var helt oslagbar!
Jag är så besviken på väglaget, tack vare det bestämde vi oss för att skippa hoppträningen för Jennifer idag. Det var kontrollövningar i lilla ridhuset såg det ut som, vilket alltid är nyttigt att slipa på. Förhoppningsvis kan vi vara med nästa vecka istället.
Det blev mys med Batman där hemma. Mockningen gick sådär, jag körde och välte med moppen igår när jag skulle till stallet och idag kändes det i hela kroppen. Höger handled känns allmänt mysko, höger axel och skulderblad fick sig en rejäl törn igår och är otroligt ömma idag. Det känns ganska ordentligt att bara öppna bildörren med höger arm, och då kan ni ju tänka er hur det var att häva upp all tung, blöt halm i skottkärran. Dessutom är vänstra nedersta revbenen också ömma, haha som jag klagar! Jag får väl nästan skylla mig själv...
Batman i januari 2011. Visst är det stor skillnad på hans färg nu och då?
Jag satt och letade efter gamla bilder på Facebook och hittade några från Ödåkra, tagna från olika kameror ur olika perspektiv men på samma tävling. Det tål att tilläggas att hinderna har en höjd på 90 cm.
Batman är känd för att älska att flyga och här kommer några klockrena exempel på det:
Jag klickade mig in på den nystartade hemsidan ryttarsmycken.se och blev helt kär i dessa underbara hårnålar! En dounut äger jag redan så nu tänkte jag beställa dessa nålar och hårsnodden för att fullborda dressyrlooken.
Visst är de vackra?




Efter en timme ser statistiken ut såhär, thanks guys! Roligt att det finns ett sånt intresse! :)
Idag tog vi oss ett pass i snön ute på ängen som vi har precis utanför stallet. Jag lät honom rulla på i alla gångarter med huvudet där han själv ville ha det under uppvärmningen. Batman tyckte att det var härligt och frustade och skakade på huvudet med öronen spetsade rakt fram. Han var pigg och glad och ville hela tiden öka farten.
Vi lade fokus på det som sades i torsdags på Mariaträningen, mycket framåtbjudning med luftiga gångarter, och samtidigt hålla honom i form och känna "uppåtkänsla". Ponnyn var duktig och gjorde det jag bad honom om. Kort och intensivt blev det, det är ju faktiskt ansträngande att pulsa fram bland allt det vita.
Long time, no see. De var länge sen sist, men nu började jag sakna att skriva om mitt liv så nu när allt plugg har lugnat sig tar jag upp bloggandet igen, wohoo!
En hel del har hänt sedan sist, den 6 oktober åkte vi tillsammans med allsvenskalaget upp till Hässleholms hästsportklubb och startade andra omgången i division två. Slutresultatet för mig och Batman blev 68,57%, men domaren var för snäll enligt mig.
Den 21 oktober styrde vi mot Åsbo Ponnyklubb - vi kom med i finalen där laget dessutom slutade tvåa. Jag måste bara skryta lite med att jag lyckades kamma hem 49 poäng av 50 i häst vid hand här. Avdraget var för att jag glömde ändra tygelfattningen i traven, men men. Det är sånt som händer.
Bästa dressyrlaget som taggar division 1 nästa år <3
Vi har dessutom startat våra första hopptävlingar sedan skadan. Debuten blev Tågarportens Lantliga Ryttarförening den 3 november. Vi startade LD och LC, blev felfria i båda klasserna och jag lyckades dessutom få med mig en röd rosett hem från LCn. Jagb svävade på moln, äntligen var det vår tur att ha flyt!
Vi hoppade också hemma två klasser med stilbedömning, där jag blev tvåa i 90 cm och vann 100-klassen.
Alla bilder som är från denna dagen är fotade av Hannah Persson.
Tanken var också att vi skulle vara med på Julahoppningarna i Åsbo, men jag fick ringa till tävlingsledaren och stryka mig från både 100 cm och 105 cm. Det hade snöat så mycket under natten att det inte kändes säkert att köra så vi vände när vi kommit till Helsingborg. Besvikelsen är inte att tala om, jag gick runt och svor så att det hördes över hela gården där hemma. Men hellre stryka sig från en ganska betydelselös tävling än att köra i diket eller vad som nu hade kunnat hända.
Vi får se om vi efteranmäler oss till Torns Lussehopp på söndag, isåfall blir det 95 och 105, det hade varit grymt kul att avsluta detta året med flaggan i topp efter alla motgångar, men vi får se hur vädret ser ut.
Andra förändringar är att jag hopptränar för Jennifer Redinge året ut och att jag har ridit en gång för Maria Carlsson, C-tränare i dressyr som jag trivdes väldigt bra med. Förhoppningsvis kan vi fortsätta träna för henne så ska det bli något av mig och Batman också :)
Det var kort om vad som har hänt de senaste månaderna, vi har hunnit med mycket på kort tid.